Det här med facebook
Till skillnad från många andra så tycker jag att den nya profilen är lite rolig. Jag orkar i alla fall inte spionera på alla mina vänner (knappt någon) och använder mest facebook till att lägga ut inlägg från bloggen eller marknadsföra mig. Något annat positivt är att man lätt kan skicka ut inbjudningar till saker och ting.
Men att uppdatera allt om inget är inte riktigt min grej. Däremot gillar jag den nya designen och att det finns rum för lite kreativitet.
Skulle gärna få ihop fotot på mig lite roligare med bakgrunden, men idéerna tog slut.
Ja, för om jag inte pillar i designen på bloggen eller fotar så måste jag helt enkelt få ut min kreativitet någon annan stans.
Här finns jag (min sida) om ni vill lägga till mig. Jag är väldigt restruktiv med de vänner jag lägger till privat, men uppdaterar min facebook sida med nyheter lite då och då.
Cattis & Adrian ♥ En vintersaga
Vi startade tidigt på morgonen. Ett härligt team bestående av frisör, make-up artist - eller i alla fall en väldigt duktig tjej, och brudfölje.
Hårfix, lite klipp, ögonbrynsfix, champagne, skratt.
Och så var det äntligen dags...
Så kommer äntligen bildena från bröllopet.
Gästerna kom i högtidsskrud. Det var helt fantastiskt vackert att se alla i frack och långklänning i denna omgivning. Som att vara med in en livs levande saga där huvudpersonerna är bland de ödmjukaste och finaste personer jag har träffat. Äkta kärlek som började redan vid 16 års ålder och är precis lika stark och starkare idag, 9 år senare. Så vackert!
Hade jag inte varit helt fokuserad på min kamera hade tårarna runnit. För så vackert var det.
Och om ni förresten tittar lite noga på bilden på brudföljet ovan ser ni säkert den lilla traktorn. Jag blev helt enkelt tvungen att visa upp den. Bara ett exempel av många på alla charmiga inslag under dagen.
Som ni säkert förstår var det inte helt lätt för alla att hålla humöret uppe under fotograferingen, i ca 5 minusgrader och lite lätt kylig vind. Dessutom var vigseln utomhus.
Det var som i Landet Narnia. En mycket kall, men fantastisk vintersaga.
Stort tack för att jag fick vara med om er vackra dag!
Här finns lite bilder i min porfolio.
Goda Laxen
Jag kom på att jag fotograferade min lax i helgen. God var den också!
Laxfilé i ugn, med flingsalt, citron, olivolja och faktiskt bruschetta mix gourmet på...
Samma sak i min tomatsallad. Tomat, vitlök, rödlök och bruschetta mix, lite vinäger, olivolja och lime. Till det turkisk yoghurt med kryddor och vitlök. Rätt mycket vitlök.
Jag vill påpeka att jag inte går på någon diet, men väljer avsiktligt bort potatis, ris, pasta till merparten av mina måltider. Jag får i mig det jag behöver i bröd eller gröt och de dagar jag tränar hårt tar jag istället lite kolhydrater i form av pasta eller annat. Och hårt för mig är väldigt hårt för andra, men min kropp mår bäst av den här kosten.
De andra här hemma åt potatis till.
Min vecka på instagram
Boost your ego!
Har ni sett så mycket egobilder på mig i ett och samma inlägg förr?
Ja, det är ju inte jag som äter semla på bilden, men jag visar glatt (njae) upp min förstörda haka, mitt nya hår, mina skitiga skor efter löpning i gegga, första värmande solen, mina nya skor, mina nya naglar.
Inte undra på att Josefine ser ut som hon gör.
-Det räcker nu mamma... De har sett dig!
Fler bilder från Skottorp Slott
Brudparet blev hämtade i häst och vagn.
Här kan ni se en till bild från slottet. I bakgrunden skymtar mejeriet, där de bland annat gör egen ost. Som jag sa i mitt tidigare inlägg (länk ovan) - åk hit!
Det är ett charmigt slott och en underbar miljö för fotografering. Väl värt ett besök!
Tillägnat de finaste som finns
Jag är väldigt sparsam med att lägga ut för mycket om mina barn.
Bland annat av den anledningen att jag inte vill att mina barns liv ska blottas på nätet.
Ingen regel utan undantag och idag var ett av dessa.
Sista tiden har varit rätt tung, både på jobb och med träning. Utan att gå in i det för djupt så är livet upp och ner och då betyder de små sakerna så mycket mer.
Som i morse då min yngsta son (fina, fina Robin med hunden ovan) knackade på dörren och undrade om jag ville ha en omelett. Med största, charmigaste leendet. Hur kan man säga nej till det?
Han gör frukost åt mig och gott var det!
Lite senare ringer andra sonen och är lycklig över en jobbintervju som gick väldigt bra. Han skulle vidare på fotboll, men jag ville ha en spring-partner. Jag försöker klämma in lite fint att "kan vi inte springa istället..."
Och finaste skippar fotbollen för att springa nästan 20 km med sin mamma.
Dessutom har han bara 6 löp-pass i benen sedan tidigare så det måste ha varit en galen utmaning för honom.
Efter nästan 2 timmar säger han "Alltså, det vore väldigt gott med varm choklad nu. Jag har nog inte varit sugen på det på flera år, men nu..."
Dagen avslutas med en underbar middag - möraste köttet med rödvinsås - och 2.5 timmars prat och skratt vid matbordet.
Förstår ni att den lyckan går inte att mäta med något annat. Lyckan av att umgås med sina härliga barn och ha så sjukt kul ihop!
Just nu känner jag mig så där bubblande inombords och är så stolt över min fina familj.
(Dig också Johannes! Puss)
Dagens "löpning" - 19.09 km
Vi började lite försiktigt med uppvärmning. Första km var helt ok, andra var det nästan bara uppför, så kom en lättare km med rakare sträcka, mellan 4-6 var det helt ärligt en km med bara uppförsbacke.
"Hit skulle man ta bussen och öva backträning" kved jag då vi nådde toppen. Tanken var ju ca 2 mil, så att köra slut sig i backar kändes inte helt ok idag.
Km 7 var bra, sen kom vi ut i skogen och på is, snö. Vi lyckade springa på rätt bra, underlaget till trots. För att jag lurade sonen (helt omedvetet) att "snart blir det bättre, nu springer vi på".
Vid lite drygt 1 mil kom vi fram till en dead end, vid början av en sjö. Inga stigar, inga vägar. Det var bara att ta fram telefonen och springa med GPS:en. Rätt snabbt också för vi var uppenbarligen på någons tomt och det kändes inte helt ok att irra runt där.
"Springa"...
Ja, ni ser ju själva resultaten mellan 11-14 km framförallt. Det höll på till en bit in i 15 km.
Vi klättrade ärligt talat i berg, upp och ner, över träd, snubblade på rötter - stackars sonen ramlade två gånger. Jag fick pusha honom att inte springa då det var absolut glans-is på allt som liknade väg och verkligen sjukt, sjukt halt på berget och i skogen.
Och att försöka hoppa mellan små stubbar i kärret var inte heller jättekul. Flera gånger plumsade vi i så det fullständingt rann vatten ur skorna.
"Spring dig varm" skrattade sonen. Jo då..
Ett tag sprang vi genom ett stort kärr fullt av vass. För skorna var ju redan sabbade...
Vi fick hålla i träden för att försöka ta oss fram utan att ramla (jag råkade fånga sonen på bild precis då han höll på att halka) och efter 10 km löpning blir man snabbt kall. Speciellt då det gick väldigt sakta ett tag.
Så tillslut kom vi ut på vägen igen. Då var det inte allt lika skönt längre. Det blåste isande kallt och mycket. Otroligt skönt att ha sonen vid min sida så vi kunde flåsa och kämpa tillsammans.
Sista 2 km var det nästan bara uppför också, men vi gjorde det!
Jag kan ju inte direkt skryta med att vi sprang hela vägen, men jag kan säga att vi tog oss fram så fort det gick.
Det blir dock inga mer skogsrundor på ett tag nu. För vi pratar inte spår, vi pratar sjukt jobbig terräng där det inte finns något spår i närheten.
Genväg kan bli senväg, men vad tusan gör det. Vi hade galet kul!
Parantes: jag fick synka min garmin med sonens då jag envisades med att stänga av min då vi var helt vilse. Blev tvungen att kolla av var vi var. Glömde sedan att sätta på den igen. Så totalt på min stod det 18,66 - men sonens visade 19,09. Slut parantes.
Titta, jag har en sked på näsan
Efter lite lek, en lång mysig frukost och sovmorgon ger jag mig ut med sonen på långrunda. 2 mil är tanken. Sonen säger att han kanske tar bussen hem efter halva tiden. Vi får väl se, säger jag.
Brudens vackra smycken
Några fler detaljbilder från bröllopet.
Nu har ni sett lite av klänningen, lite smycken och även brudbuketten (som brudens svägerska hade gjort). Ni kanske kan föreställa er att bruden såg ut som en sago-prinsessa!
I morgon kommer brudparet hem. Efter att ha gått igenom bilderna med dom kommer jag lägga upp några på bloggen och några fler i min portfolio.
Hallelujah Moment
Äntligen, ängligen, ängligen! (Har jag sagt det tillräckligt många gånger nu?)
Efter att ha kört inomhus-löpning några gånger nu, dock inte så mycket som jag hade velat, gav jag mig ut på stapplande ben idag. Somnade otroligt sent, kunde inte sova. Förkylning som sitter kvar i kroppen. Tungt huvud. Egentligen rätt omotiverad. De senaste två veckorna har löpningen stått tillbaka lite då jag inte alls varit frisk. Men nu...
Det var nollgradigt ute. Lite molningt och väldigt blåsigt. Inte perfekt väder på något sätt, men snön var nästan borta. Bara det är perfekt nog för mig.
Now or never. Jag drog på mig kläderna och drog ut i spåret igen. Visst förstod jag att det skulle vara en kamp i skogen, men merparten av löpningen var på barmark.
Första två km rev jag av på 5.50/km - uppvärmning. Blev nästan lite rädd för mig själv (jag brukar ju värma upp på långsammare tempo) och körde en km lite lugnare. (6.20) Men efter 3 km gick det under 6/km igen. I en km. Sen....
Ja, sen var jag i skogen på tjock is. Det var faktiskt en fullständig omöjlighet att springa utan icebug eller dobbar. Först ville jag krypa på alla fyra. Jag halkade runt så det drog i både höfter och knän, men kom på att jag kunde köra "låg skip" träning utan att skämmas. Jag menar, på is kan man i alla fall inte gå normalt. Så på alla issträckor (nästan 2 km) körde jag "låg skip". Vissa sträckor gled jag faktiskt ner mot vattnet så jag fick förska hålla mig kvar på spåret genom en stark core.
Kontrasten då jag sedan kunde börja löpa igen. Snabbt! WOW!
Ni vet, i början då man springer vill man ju helst inte springa i lera eller vattepölar. Man blir blöt, grisar ner sig... Nu däremot var det helt fantastiskt att plöja över gegga och vatten. Inte tusan tog jag genvägar. Jag sprang rakt igenom. Lät geggan och vattnet skvätta och njöt av att springa på just "barmark".
De km jag sprang i skogen med is låg jag på ett långsammare tempo (det gick väldigt långsamt, 6.41-7.35 som segast), men resten av passet runt 5.50-6.20 hela tiden. Och jag var inte trött. Fast det blåste något vansinnigt (så det gjorde ont i ögonen ibland).
Jag har alltså blivit starkare och snabbare. Vilken underbar känsla.
När jag kom hem och skulle förklara för Richard började jag gråta... Ni förstår känslan när man står där och är helt överlycklig och det bara brister. Stackars Richard förstod inte alls först.
Det har varit ett enda kämpande sedan nyår. Kallt, isigt, snöigt, bara hemskt. Jag har verkligen velat ge upp ibland, men katten den som ger sig.
Nu stod jag istället och grät. Många glädjetårar.
För att träna är det bästa som finns. Så är det bara!
Något gammalt, något nytt
Något gammalt, något nytt, något lånat, något blått och ett silvermynt i din sko.
Jag var helt skäker på att det skulle vara "något fått" i denna tradition? Har jag helt fel?
Själv hade jag både gammalt, nytt, blått, fått, men har glömt bort om jag hade ett silvermynt i skon. Något säger mig att jag hade det. Får annars skylla på myntet mina dåliga dagar...
Bild från Cattis & Adrians Bröllop i Februari 2012.
With this ring I Thee wed
Jag fixar bilder och ser fram emot att få lägga upp bilderna på självaste brudparet snart.
Men innan dess, fredag! Underbara fredag. Helg!
Hoppas ni också har en härlig fredags-feeling!
Att fotografera en brudbukett med nordisk touch
Jag gillar sparken och det slitna huset i bakgrunden. Tillsammans med pläden, det torra gräset skapar det den perfekta dekorationen till de skira blommorna. "Väldigt nordiskt" påpekar min man. (Engelsman)
Kanske är det därför jag gillar bilderna extra mycket. För att de påminner om mina gamla sagoböcker. Barnen i Bullerbyn och en spark. Vinterlycka.
Det kom in så otroligt många fina kommentarer till buketten igår. Tack underbara ni för dessa!
Den bilden är också en av mina favoriter. Tänk att det är så härligt att fotografera detaljer och att tänka ut hur små saker kommer till sin rätt på bästa sätt.
Jag funderar lite på kursen jag går just nu. Vilken fotograftyp är jag? Jag gillar ju att ta detaljbilder, vänta länge på det perfekta ögonblicket, rätta till små detaljer innan det blir perfekt. (Hantverkaren) Men samtidigt älskar jag ju att vara i nuet och dokumentera oväntade saker. Blickar, leenden, en liten klapp på kinden, en liten tår, en sko som plaskar i vattenpölen. Kanske är det just detta jag tycker är allra roligast. (Berättaren)
Det finns säkert lite poet och jägare i mig också, men antagligen är det just berättare jag strävar emot.
Att kunna förmedla ord i bild, utan att faktiskt prata.
Det är en konst jag vill behärska!
BLOGLOVIN varning!
Något skumt är det med bloglovin just nu. Klicka inte (!!) på inlägg som verkar annorlunda. Jag verkar också ha fått massa skumma inlägg upplagda där. Gå hellre in direkt i bloggen just nu.
Brudbuketten i färg
Och här kan ni se den i svartvitt.
Några detaljbilder får ni, men bilderna på brudparet får vänta lite till. Den som väntar på något gott...
Det är bra för mig att fundera länge också. Det här med att hitta den perfekta redigeringen är inte alltid så lätt.
En påse tvättnötter
Tvättmedlet var slut idag och jag kom på att vi faktiskt fick tvättnötter i julklapp för två år sedan.
Döm om min förvåning då kläderna blev rena, fräsha och med en skvätt sköljmedel luktade de också gott.
Visserligen ger testerna man googlar upp både positiva och negativa resultat, men jag kan intyga att våra kläder i alla fall blev rena. Jag inbillar mig att det faktiskt är så att den som betalar får också ett bättre resultat i test. Därför är jag en aning skeptisk till många tester.
Om detta funkar är det ju otroligt bra för både miljön och känslig hy.
(Ni skulle se mitt ansikte just nu. Inte en rolig syn. På tal om känslig hy alltså.)
Har någon testat dessa nötter och vad tyckte ni i så fall? Och hur tvättar ni med nötterna?
Jag kan ju erkänna att det känns en aningen crazy att slänga in ett gäng nötter i tvättmaskinen...
En uppdatering - ni kan läsa mer om nötterna här. Även beställa om ni är intresserade. Jag vill gärna tvätta några gånger, framför allt mina träningskläder, innan jag kan helt säga att jag gillar eller inte gillar, men det är väldigt intressant!
Min vecka på instagram
Hårmodell på Wella - blev ett steg närmare blond. (Eller närmare min nuvarande hårfärg så att säga)
Extra mys med liten då jag själv blev sjuk.
Magiska träd, magisk dag med sonen och dottern.
Ungefär så. Ibland är det mysigt att inte göra mycket alls. Bara vara.
Isig promenad och snöbollskrig
Det fick avsluta min vecka. (Bilder från igår)
Lite träning fick jag till den här veckan, men jag har haft någon förkylning med ont i kroppen och hjärtklappning hela veckan och just igår då jag tänkte köra mitt planerade långpass sa kroppen helt ifrån.
Jag satsar på den här veckan istället. Hoppas att lite vila gjorde mig väldigt gott!
Passade också på att skriva över mitt gymkort på sonen igår.
Eftersom att jag inte kommer att få in mer träning än de pass jag kör som instruktör och de pass jag löptränar. I alla fall inte innan marathon. Det får bli ordentlig styrketräning i sommar/höst isället.
Kanske låter det som ett lätt beslut, men det var det faktiskt inte. Jag älskar att träna, men tiden räcker inte till. Inte kroppen heller (Känns som om 7-8 pass per vecka räcker just nu).
Förresten, ni kan ju förstå min frustration över utomhuslöpningen då alla vägar ser ut så här - i bästa fall. Detta är alltså en "plogad" väg! Trottoarerna i området används för att skotta upp överskottsnön på så man får springa på vägen och hoppas på tur. Eller springa i skogen där det är helt oplogat.
Och att Josefine kryper i trappan beror på att det är så halt och oplogat att man inte kan gå ordentligt.
Hoppas verkligen att denna snö försvinner nu.
Brudbuketten
Ni kan ju förstå att jag är sugen på att lägga upp lite fler bilder från bröllopet!
Jag har visserligen fått ok från brudparet, men jag vill visa porträtten för dom först. Såklart!
Däremot tänkte jag tjuvstarta med någon liten detaljbild då och då. Tills de kommer hem från resan.
Om ni sedan är sugna på att se alla bilderna så kommer de att finnas i min portfolio lite längre fram.
Förresten så är F-skatten klar nu, så det är bara att börja boka mig!
Världens vackraste Milla
Ni vet den där känslan när man tycker om någon så man nästan får tårar i ögonen.
Milla och hennes helt fantastiska systrar tillhör de som bor i mitt hjärta.
Vissa människor sprider sån kärlek och värme omkring sig att man blir helt lycklig av att bara se dom på bild.
Idag träffades vi. Alla fina systrar samlade. Tittade lite på bilder från bröllopet. Åt god mat. Skrattade. Fyllde på med positiv energi.
Josefine fick mata hönsen och leta efter ägg.
Fick hem nyvärpta ägg, så nu vi äta dessa med lax och romsås och titta på schlagern.
Och här är bilder från Milla och Johans bröllop i somras. Jag var inte fotografen på deras bröllop, men hade såklart med mig kameran.
Välkommen underbara helg!
Jag börjar dagen med en timmas massage. Troligen slipper jag dra hela min story idag och får bara njuta av massagen.
Det var ju som sagt ett erbjudande från groupon och jag är lycklig över att ryggen får sig en ordentlig genomkörare. Med eller utan prat. Min kropp är rätt sliten just nu och detta är troligen vad jag behöver inför mina 22 km på söndag.
Efter massagen ska vi på liten utflykt till vänner. En härlig lördag alltså. Vad har ni för planer idag?
Något jag inte brukar göra ofta!
Det är väldigt sällan jag lägger upp länkar till andra bloggar eller andras bilder i min blogg. Inte för att jag inte älskar tips, utan för att jag helt enkelt inte gör det här. (I bloggen) Normalt.
(Det gör jag däremot på min facebook-sida, så om ni vill ha tips får ni gärna lägga till mig där.)
Detta kunde jag dock inte motstå. Kan vara bland det finaste jag sett på väldigt länge!
Jag vill alltså påpeka att det inte är mina bilder. (Varför skulle någon tro det...) Visst är de fantastiska!
Sett från Skottorp Slott
Om ni någon gång har vägarna förbi detta slott, stanna! Det är fantastiskt vackert.
Bilden är tagen från slottet, mot gården/mejeriet.
De har även ett mejeri där de bland annat gör egen ost. En delikatess vi fick avnjuta på bröllopet. Gott!
Som sagt var, är man intresserad av att ta bilder i en helt underbar miljö med många spännande kontraster är detta stället. Eller varför inte gifta sig på slottet?
Förresten, är det bara jag som tycker de borde ha bättre bilder på hemsidan?
En liten bröllopsgäst
Det fanns faktiskt även andra saker som stal min uppmärksamhet på bröllopet. Fast inte så mycket tid till att fotografera. Jag var långt ifrån ensam om att beundra färgprakten.
Happy Friday till alla. Idag ska jag försöka få lite tid över till att sätta igång min distanskurs på universitetet. Och redigera lite bröllopsbilder. Och springa.
Yes, it's me
Man ser ju inte mig speciellt ofta i bloggen. (I alla fall inte i annat en löparmössa.) Tycker att jag förtjänar ett helt inlägg. Så ni får ett ansikte till allt babbel.
Om jag skaffar stativ kanske det blir enklare att ta kort på mig själv (och andra/annat också för den delen).
Nu till något mycket roligt, jag har en till bröllopsbokning klar. I mars blir nästa bröllop. Förstår ni hur lycklig jag är!
Vilket privilegium att få göra det man tycker är roligt!
Det börjar trilla in lite bokningar nu och sommaren kommer bli väldigt spännande.
Hårmodell för Wella
Det är lika kul varje gång.
Jag hade turen att få igenom lite av mina önskemål. Jag har ju blivit så gammal och gråhårig (eller så fick jag mina första grå vid 20 - jag borde få rabatt på hårfärg!), så min önskan är att gå mot det mera blonda hållet, utan att bli blond-trist. (Dvs. jag vill ha kontraster.) För jag orkar verkligen inte färga utväxten varannan vecka.
Tycker det är så roligt att se hur frisörerna tänker och hur kreativiteten sprudlar. Så underbara färger och härliga resultat idag. "Creative color" var temat och kreativt var det.
Jag då;
Det är inte ok att ingen kan fotografera mig! Hur snyggt är det att lägga upp dessa bilder från toaletten jämt? Tagna med mobilen? Hänger lite kläder i bakgrunden och... ja, man måste ju redigera bilderna lite så de ens går att lägga upp i bloggen. Tyvärr försvinner färgen i håret då, men jag kan intyga att det blev snyggt!
Kall, mellanbond färg i underhåret och lite slingor åt rosé hållet i överhåret. Det är två färgmetoder och 8 olika färger använda, så nyanser är det!
Världens goaste lilla tjej
Mitt energiknippe!
Om man känner sig orkeslös och behöver lite positiva vibbar är det bara att krama henne. Eller se henne le.
Fyller på förråden lite. Pussar och gos från henne är det bästa som finns!
Happy Valentines
Dagen blev inte riktigt som jag tänkt. Har sån huvudvärk att jag mår illa, men det behöver ju inte betyda att man inte kan mysa. Fast något vin blev det inte. Alvedon och vatten blandas med lite lyx-choklad.
Hoppas huvudvärken försvinner i natt. I morgon ska jag ju sitta hårmodell åt Wella och det är inte kul att känna sig helt off då.
För övrigt älskar jag denna bild. När jag får tid över ska jag förstora upp den och ha den på väggen hemma.
Från morsdag förra sommaren.
Min vecka på instagram
Fått massa fina teckningar från den ständigt ritande sötnosen!
Äter och äter. Ständigt hungrig av denna löpning.
Till Nyköping och vidare till Halland för slottsbröllop.
Frysa fick en ny innebörd. Somnade bredvid kaminen första natten. För att hålla värmen. Tyvärr slocknade den. Jo, för jag somnade!
Bröllopsfotografering på slottet.
Vilken spännande vecka!
En av favoriterna på Cattis
Förstår ni drömmen att få fotografera på ett gammalt slott? Hela omgivningen var magisk! Ett sagolikt mejeri i närheten, underbara färger, inomhus var det så vackra detaljer överallt.
Stora fönster, bibliotek, målningar.
Jag skulle faktiskt vilja åka tillbaka och fotografera igen. Utan press... Så man hinner med allt alltså.
Detta är en av många favoriter. Och den otroligt vackra bruden har fått bilden innan, så jag tycker att det är ok att smygvisa lite till.
Är fortfarande så lycklig (och trött) efter denna helg.
Ska ta tag i att läsa lite kommentarer nu.
Vilket vackert bröllop
1544 bilder rikare och helt fantastiska minnen för livet, krälandes på marken, frusna fingrar (så kallt att jag knappt kunde ställa in kameran mot slutet) men med ett fantastiskt vackert och tappert brudpar. Modigt skulle jag också vilja tillägga. Som vågade anlita mig!
Jag fotograferade i 18 timmar och det kommer ta sin lilla tid att gå igenom alla bilder. Den grova sorteringen är klar.
Jag har lite sömn att ta igen också. Det är intressant hur man kan springa 20 km utan att få träningsvärk, men få träningsvärk av att fotografera (i vaderna alltså). Om ni bara visste vad jag gjort tåhävningar, stått i roliga ställningar, kravlat runt, allt för att få de bästa vinklarna. Sprungit lite efter häst och vagn också. Om det nu räknas. Det känns i alla fall. Lite sömnbrist på det också.
Som ni säkert förstår har jag inte haft så mycket tid (läs ingen) att svara på era fina kommentarer, eller blogga alls, men det kommer.
Har ju inte sett min fina familj på några dagar nu, så jag ska gosa med dom lite innan ni får se bilder från bröllopet. (Och självklart måste brudparet få se bilderna först, så mer än det här blir det inte på ett tag. De är på bröllopsresa i värmen. Inte alls avundsjuk...)
Så här glad är jag idag!
En gammal bild (i alla fall 4 år gammal och med en gammal kamera) får illustera hur jag känner idag.
Semester. Lämna sent på dagis eftersom jag måste ta tåget till Nyköping och sedan vidare till Halland för bröllopsfotografering.
Det kommer vara lite tyst i bloggen några dagar. Jag har en otroligt spännande och viktig uppgift att fokusera på.
Peppad till tusen. Lite stela ben. Nu kör vi!
Hög på endorfiner! Äntligen ett bra pass - eller 3 menar jag...
Dealen var 20 km löpband med sonen. Sist sonen sprang var i höstas och då nästan 9 km. Idag tyckte han att det var kul att utmana mig lite.
Min plan var att springa till gymmet. Dvs. från Farsta till Gärdet. Jag köpte till och med broddar, men det är en omöjlighet att säga nej till mina barn.
Efter 100 minuter stängdes löpbandet av... Så det var bara att börja om igen. 5 km till. Irriterande att inte få det kompletta resultatet på en display! För jag är en siffernörd!
Med tanke på att mina ben inte alls svarat på löpningen den sista tiden gick det ovanligt bra idag. Första milen kändes sjukt bra. Och då menar jag verkligen det. Jag hade kunnat öka tempot en hel del, men var livrädd att inte räcka till hela vägen.
20 km är det längsta jag har kört. Dessutom på löpband som är tråkigare än tråkigast.
De sista 3 km började jag känna av höfterna (gör jag faktiskt inte ute vid normalt väglag) och till och med lite knän och fötter. Jag fick dra ner på tempot lite för att inte göra illa mig.
Löpningen blev alltså 20.1 för att vara exakt. Dvs 20 km och 100 meter. Uppjogg och nerjogg och några gå-pauser för att dricka (jag svettades massor). Varje paus ca 100 meter då jag gick rätt snabbt. Jag stannade aldrig, gick aldrig av bandet. (Om man bortser från det efter 100 minuter då bandet bara la av! Jag var snabb som tusan med att dra igång igen och straffade bandet med en extra snabb km. Något jag fick lida för senare.) Total tid 2 timmar och 24 minuter. - RÄTTELSE - självklart 14 minuter...
Det känns rätt ok, med tanke på att jag var helt kräkfärdig i tisdags.
Men, det slutade inte där.
Jag skulle instruera i spinning och core en timma senare. Tanken var att jag skulle gå runt och pusha, men sonen tyckte att om han orkade springa (1.3 km) otränad så skulle jag minsann orka köra spinning och core också.
Så skulle han köra med mig.
Sagt och gjort.
Efter lite mat körde jag 30 minuter intensiv spinning, med intervaller och sedan och 30 minuter core.
Och sonen. Njae. Den stackarn fick kramp i vaden och tittade på efter ett tag, men han intygade att jag hade bäst teknik på hela passet. Trots att jag var riktigt trött.
Just nu är jag tokhög på endorfiner och känner mig faktiskt inte så trött. Lite stela höftböjare och blåsor på tårna, men det är sånt man får ta. Det hör till riktig träning!
Och ännu bättre. Jag har fått en hel dag med min son. Det är lyckorus bara det! Att kunna träna så hårt med de man älskar allra mest är något av det bästa som finns.
Största kramen till dig gubben!
Träna eller inte träna, det är frågan
Träna är svaret!
Igår vilade jag. Då menar jag att vilan var planerad, men att jag skulle vila så mycket var oplanerat.
Jag var så trött att jag mådde illa hela dagen. Hela vägen hem från jobbet och tills middagen var en kamp mot klockan.
Jag fick ta mini-steps. Tänka på vägen hem att om jag bara orkar gå några meter till, bara få på tjejen alla lager på lager på dagis, måste bara koka upp vattnet till pastan, bara torka av bordet... osv.
Förresten är det väl inte så konstigt att man är så seg då middagen är klar vid 19.45? Efter en lång dag!
När vi väl var klara med maten var mina stora grabbar ovanligt sociala. Alla tre ville prata. Länge. Det bästa som finns. Normalt.
Panikkänslan började sprida sig i kroppen och jag fick lämna bordet för att somna bums i soffan. Några timmars sömn istället för stretch blev det. I någon sorts fosterställning i soffan.
Att något varit helt galet med kroppen de senaste dagarna har märkts på min träning. Sömn ocn mat är viktigt! Väldigt viktigt! Sömn är svårt att få tillräckligt av som jag jobbar. Tyvärr.
I morgon jobbar jag halv dag. Min semester börjar. Tanken var att jag sedan springer 2 mil till gymmet för att sedan instruera i spinning och core, men min galna son utmanade mig. Sist han sprang var i somras, men jag antog utmaningen.
Dvs: Vi kör löpband. 20 km. Han och jag! Ska bli mycket intressant. Jo, klart att jag förstår att han kommer att bli trött och få ont, men lite träningsvärk kan inte en annars frisk 20-åring dö av. Dessutom kan det vara kul att se vem som är envisast! Och han får ju ge upp. Om han ens skulle unna mig att vinna alltså. Jag får inte ge upp.
Så till sist:
Tack för fin pepp och förståelse! Jag älskar träning och är allt utom trött på träning. Är trött på vintern och att kämpa i kylan. Det är inte alls samma sak som att vara trött på att träna eller springa!
Kan man få nog av dessa?
Kände för en lite gammeldags, sliten redigering av bilden. Älskar verkligen ballongbildera på dessa tjejer! Mera hittar du här, bland annat.
Idag gav jag upp
8 km stod på schemat. 4 km jogg och 4 km powerwalk blev det. Första gången jag gav efter totalt. Jag är verkligen så slutkörd och omotiverad att det skriker i hela kroppen. Känner mig rätt misslyckad idag.
Efter ca 100 meter fick jag mjölksyra från huvud till tå och ville bara springa hem och gråta.
Är så trött på denna is och kompakta, hårda snö som jag inte får något fäste på. Fötterna glider åt alla håll och det gör ont överallt.
Det enda jag vill just nu är att resa långt bort. Känna sanden mellan tårna. Få en ordentlig massage. Äta gott. Dricka gott.
Slippa springa på kompakt snö (Jag köpte broddar nummer 2 idag, så jag ska fortsätta. Jag har inte gett upp helt) och känna denna isande vind i ansiktet.
Skulle nästan kunna göra vad som helst för den känslan.
Fast, det får bli ett annat år.
I år är det bara att bita ihop och... springa som gäller.
Undrar, när kommer motivationen tillbaka?
Vilken otrolig pepp att då hamna på startsidan av blogg.se. Stort tack igen! Nu ska jag kolla lite på alla fina kommentarer.
Bild: Koh Kradan 2011
Första sidan på blogg.se - igen!!
Vilken kick! TACK snälla!
Jag återkommer. Tittar bara in en snabbis i ren glädjeyra. Måste jobba lite till och stretcha ut mina stela muskler. Vi hörs senare.
Min vecka på instagram
Det var alphabet week på instagram.
Posta en bild för varje bokstav, från A-Ö och bilden ska vara tagen för just ändamålet. I början var det inte så svårt. Sen blev det lite tjatigt faktiskt.
Som jag rotade runt hemma i jakten på bokstäver. Det roligaste var kanske då jag plötsligt stannade utanför tåget "Richard, I need a P!!"
OK, tyckte Richard och såg lite besvärad ut. För då jag behöver just det blir jag lite smågrinig, men denna gång var det bara bokstaven jag var ute efter.
Någon annan som har hakat på detta?
Mer förklaring till bilderna finns på instagram. Brakatarina heter jag.
Och till alla fina som är så gulliga att kommentera: Jag har haft lite mycket nu, men ska svara på eventuella frågor och fina kommentarer snart. Jag läser allt och blir så glad! Tack för att ni finns!
En ny spännande vecka
Så var den här. Veckan då jag ska fotografera mitt första riktiga bröllop. Också veckan då jag ska springa mina första 20 km. En rätt udda kombination, men en härlig kombination.
Välkommen måndag!
Vad har då denna bild med detta att göra? Jo, min lilla sessa får helt enkelt inspirera mig lite då det finns andra sega saker som måste göras också. Innan helgen alltså.
Idag flög jag
Inte för att det var lätta ben, tvärtom. Nej, min Garmin spelade mig ett spratt. Någonstans efter 8 km flög jag en bit.
Första 6 km gick bra. Så skulle jag runda en gång till och någonstans i hörnet där pilen visar lade Garmin av. Efter ytterligare ca 1 km pep den att den går in i sparläge. What?? Jag trycker igång den och då börjar den räkna igen.
Jag borde vara uppe i ca 10 km vid det laget, men exakt vet jag inte. Luften gick ur mig och att pressa sig själv de sista ca 7 och inte vara helt säker på om det blir 17 var jobbigt. Dessutom hade grannen mätt upp -20 och det var sjukt kallt!
Det gör fortfarande ont i mina luftvägar. Vattnet jag hade i vätskebältet frös till is. Så, jag fick helt enkelt gå då jag drack. Skruva av korken och dricka isklumpar i vattnet.
Det slutade med -1,46 km, dvs 15,54 km. Lite arg, ja! Men denna vecka skulle jag springa 39 km och jag har lyckats skramla ihop 38,97. Utöver det 1 bodypump klass, 1 spinning klass, 2 core klasser. Tycker det är helt ok att "fuska" lite då! Fast det saknas 30 meter...
En fråga jag fick: Vad har jag på mig då det är kallt?
Underkropp - Idag hade jag löpartrosor från Craft. Inga skavande sömmar och polyester så svetten inte stannar på kroppen. Ett par kompressionstrumpor från Gococo som inte bara är sköna för vaderna utan också lite varmare för fötterna.
Över det långkalsonger - underställ - också från Craft. 100% polyester av samma skäl.
Ett par varmare tights från Nike på det.
Jag borde ha någon form av mamelucker i ull för att hålla höftböjarna varma. Eller vadderade tights. Det är verkligen en "pain in the ass" att bli kall om rumpa och höftböjare och försöka pressa stegen. Så vill du springa på vintern - då det är så kallt som idag - är det verkligen att rekommendera lite varmare för framförallt rumpa, lår och höftböjare som verkligen tar stryk av kylan. Det finns verkligen ingen anledning att tänka snålt här. Det betalar sig i hemsk träning istället. Tro mig. Jag vet!
Överkropp - närmast hjärtat, mitt pulsbälte från Garmin. Bra sport BH. Själv föredrar jag shockabsorber då de verkligen håller brösten på plats.
På det ett linne från Craft. (Polyester) Jag har testat utan, men det är så skönt att ha något som transporterar bort svetten. Jag blir svettig! På det en undertröja (polyester). Jag har några jag varierar mellan, men favoriten är absolut den från Under Armour. Den håller värmen och har dessutom ett silikonband på insidan, längst ner, som håller tröjan på plats bättre då man springer. Älskar denna tröja!
Om det är under -5 nöjer jag mig där, men idag hade jag en fleecetröja från Peak Performance. Gammal som gatan... Jag skulle vilja ha en ny lite bättre som man kan dra ner över händerna. Lite liknande denna.
Över det en vindjacka från Peak Performance. Också gammal som gatan faktiskt. Den gör jobbet normalt, men i dag kändes det faktiskt som om den stängde inne svetten. Inte bra...
Jag har en bra softshell jacka som jag kanske borde testa. Och ta bort fleecen under. Alternativt en bättre vindjacka.
På fötterna - Just nu Nike Zoom Structure+ 15 Shield utan broddar då jag sprang ner dessa på en månad knappt. Ska man springa ute på vintern bör man nog satsa på ett par icebug. I know!
Glöm inte mössa och vantar! Jag har ett par från Nike. Och vätskebälte som kan se här. (Även lite annat av mina kläder)
Kom bara ihåg att kläder är individuellt. Vad som passar på mig kanske inte passar på andra. Det är helt beroende på hur mycket du svettas. Väldigt viktigt är att man har material närmast kroppen som håller dig torr och transporterar bort fukten till andra lagret. Det yttre lagret måste släppa ut svetten och dessutom hålla borta vind.
Skor behöver du troligen prova ut av proffs om du tänker springa mycket. Det är inte värt att sätta igång annars.
Jag gjorde tabben att gå till en vanlig sportkedja och köpa ett par schyssta skor som passade hyffsat. Det resulterade i blödande tår. Inte för att de var för små. Nej, det var fel! Tårna flyttades runt och skon var inte helt stabil. Tårna tog stryk.
Dessa problem kommer oftast då man närmar sig milen och för att komma igång med löpning bör man nog börja med att se över skor och kläder. Annars är faktiskt inget kul!
Nästa kom ihåg, köldeffekten! Jag tänker inte gå in närmare på det. Antingen googlar du eller läser exempelvis här. Så väldigt kortfattat, blåser det behöver du klä dig varmare. Fast det visste du kanske?
Och till sist, klä dig inte för varmt! Man brukar säga att man ska klä sig som om det vore ca 20 grader varmare eftersom man får upp flåset bra och svettas en del.
Och ett tillägg - har du astma eller känsliga luftvägar kan detta kanske hjälpa dig?
Oj, det blev ett långt inlägg. Hoppas att du blev lite klokare av det! Någon som har något att tillägga? Eller kanske lite tips eftersom jag fortfarande har lite svårt att hitta de perfekta kläderna, skorna för vinterlöpning.
Och när man tränar måste man äta
Och igår kväll blev det kyckling cashew nuts med ris. Väldigt spicy, men galet gott!
Efterrätt: kladdiga chokladmuffins. Krispig yta och perfekt kladdiga, sega i mitten. (Jag åt inte alla själv om någon trodde det.) Så himla gott!
Hoppas det ska ge mig tillräckligt mycket energi för mina 17 km idag.
Yummy Recovery
Jo, det gick relativt bra idag. Knappast någon löpning, men jogging, ibland lite snabbare, ibland långsammare, i strålande sol. -8 visade termometern. Det var plogat och på vissa ställen till och med sandat.
Det betyder förvisso inte att det är enkelt att springa utan dobbar, men det funkade idag. Bättre än igår.
Totalt 6.69 km. Kort distans. Lugnt tempo. Låg runt 6.49 i medeltempo. Jag unnade mig faktiskt att gå då och då eftersom dagens löpning inte var obligatorisk.
Trist är att jag känner mig så sliten. Morgondagens 17 km känns rätt långa just nu, men "it's all in your mind" och jag får helt enkelt vila och äta bra idag. I morgon gäller det! Förresten - är det någon som tycker att träning någonsin är enkelt? Jag försöker förklara för min man då jag suckar och stönar inför passen, att om träning någonsin är enkelt tar man inte i. Punkt!
Nästa vecka är tänkt att vara en till tung vecka, men eftersom jag ska fota bröllop blir det "bara" 2 pass löpning. Varav ett på 20 km... (Utöver mina vanliga pass alltså)
Möjligen (fast det är ju löjligt att tro att jag får till det) kan jag springa lite efter bröllopet. Fast risken är stor att jag struntar i det och unnar mig lite vila. Det kommer fler veckor!
Kycklingwok och lite rött blir det ikväll. För det är jag värd! (Önskar sonen kunde baka en tårta! Oförskämt att bara bjuda arbetskamraterna på denna och inte ta hem en bit till stackars sugna mamma...)
Att se positivt på saker och ting
Jag måste styra upp detta lite. Ge gårdagens löpning dels en ny chans, dels en ny förklaring.
Vad får mig att fortsätta fast det bränner i benen? Fast hjärnan skriker stopp?
Naturupplevelsen!
Jag har sagt det förr, men det är så sant. I går var jag, av naturliga skäl, nästan själv ute. Jag hann pricka in den stunden det faktiskt inte snöade och solen tittade fram. Hela rundan i strålande sol. Jag försökte tänka, då jag sprang, "focus on the good things", men det är inte alltid så lätt. Även fast jag vissa stunder fullkomligt njöt (i nedförsbackarna...)
Men så här i efterhand så var det magiskt vackert. Tjock snö på alla träd, i spåret, gnistrande, nästan så man blev snöblind, solen som lös över vattnet. Många gånger ville jag stanna och fota, men det blir i alla fall inte bra (om man tillåter sig att stanna) med så starkt solsken.
Naturupplevelsen!
Det tål att upprepas. För ibland passar inte ens musik i öronen. Det kan vara härligt att höra knastrandet under fötterna och flåsandet, blandat med lite fågelkvitter. Denna gång hörde jag inget fågelkvitter dock.
Jag är väldigt glad över att jag tar mig igenom denna tuffa period. Inbillar mig att mars blir lite enklare och sen kommer väl våren. Då borde jag ha tränat mitt pannben så mycket att det ska vara lätta ben. Äntligen!
Så får jag plocka hallon och le! Påtal om bilden alltså. Men innan dess ska jag ut igen. 6 km idag. Borde inte vara så svårt.
Saknar värme och lätta ben
Det kan nästan inte bli så mycket värre än så här.
Absolut iskallt ute. Trots mina lager på lager. Det slutade med bra underställ i polyester, varmare tights, en halvpolo från under armour, en fleeceaktig jacka och en tunn vindjacka från Peak Performance, mössa, vantar.
Jag frös faktiskt om fötterna lite. Benen var vidriga. Om överkroppen blev jag varm, men aldrig om benen. Det började värka i höftböjarna. I ögonfransarna bildades istappar.
Av 8,84 km var 2 km plogade. Resterande fick jag springa i djup snö, ibland mindre djup snö. Halt. Svårt att få fäste.
Det var bra nära tårar vissa sträckor. Bara det att springa uppför i backar och sedan glida ner en aning för varje steg... Nej, fy farao. Nu är jag riktigt less på detta.
Jag var så kall då jag kom hem att jag knappt var svettig. Jo, självklart på överkroppen, men bena var som istappar.
Pulsen låg runt 153 genom hela passet. Jag fick aldrig upp den helt eftersom jag hade fullt upp med att hålla balansen.
Tiden då. Helt värdelös! 1:02. Det var jogging. Inte alls löpning. Inte alls bitter.
Så här känner jag mig idag!
Fredag. Ännu en härlig helg i sikte.
Fotografering, löpning, vila, familjemys!
Fredagar är också en jobba-hemma dag. Dricka kaffe länge. Slippa göra i ordning sig. Hämta lite tidigare på dagis. Kan inte bli så mycket bättre.
I värmen för ett år sedan
Thailand, Mars, 2011. Behöver jag säga mer? Vad gör vi i Sverige?
I dag var det helt enkelt för kallt! Jag bävar för morgondagens löpning. Mycket skönare med dagens spinning och core inomhus.
Långsamt tinar jag upp och drömmer mig bort i Thailand mappen. Önskar att vi kunde resa iväg och slippa kylan ett tag.
Mera ballonger på bild
Tack för all fin respons på ballongbilderna!
Man kan nog aldrig få för många ballonger på bild. Det gör sig verkligen bra.
Bara för att ni är så goa slänger jag in en till ballongbild. Om sanningen ska fram har jag inte heller hunnit med så mycket nytt fotande. Fullt upp med att redigera bilder och planera inför kommande fotograferingar.
Tror också att ett lite hemligt projekt är färdigt så det verkar kunna bli mer av det roliga snart.
Det måste helt enkelt bli minst en till fotografering med stora ballonger.
Sammanfattning av januari, i bilder
Och jag låter bilderna tala. Hoppas er januari har varit lika härlig!